Piteå Elit Skidklubb

Puh. Jag ligger utslagen i min säng i lägenheterna på Piteå Golfklubb och samlar energi för dagens andra träningspass. Imorse samlades vi på Lindbäcksstadion och joggade ut mot en backe som funnits med då Skid-SM gick i Piteå 1999. Vi fick guidning av Sven-Erik kring dagens arena och efter några impulser med sprättande skidgång körde vi igång. Långa tröskelintervaller stod på schemat och vi var sex tjejer, sju herrar, två hundar och två reportrar som fokuserat genomförde fartdragen. Det var en bana som innehöll många olika moment och vi fick oss en rejäl genomkörare för hela kroppen då vi hade skidgångsstavar i händerna. Vi började med älghufs, i branten gick vi över till skidgång, växlade över till älghufs igen och över krönet ner mot myren fick vi sträcka ut i löpning. På myren så har sommarens regn gjort sitt så även fast vi söker tung terräng är inte bottenlöst vad vi helst attackerar. Blev att snirkla sig fram för att hitta de fasta punkterna. Det känns superinspirerande att få träna tillsammans klubbkamraterna igen efter en sommar där de flesta pass gjorts ensam. Fokuset är på topp och jag vill göra mitt bästa. Hålla en bra teknik, tänka skidåkning. Inte tappa för mycket på grabbarna. Utmana brudarna. Samtidigt så är det tröskel och jag försökte att vara noggrann med rätt fart. Efter halva passet dök det upp bärplockare på vår myr som fick beskåda vårt slit. Det var kanske inte vad de bärsugna plockarna hade förväntat sig att hitta på myren. Vilda, svettiga skidåkare som har fokus två decimeter framför sig för att inte snava och frenetiskt jobbar med stavarna. Nja. Det var defenitivt fler av oss än av hjortron.