Svenska mästerskapen i längdskidåkning

Visst låter det högtidligt? Svenska mästerskapen i längdskidåkning. Det låter, tycker jag, mycket bättre än Skid-SM. Kanske är det nostalgi men då får det vara det. Modern psykologisk forskning visar individer som tillåter sig att vara nostalgiska då och då har ett bra knep att ta till för att må bra/bättre, var nostalgisk, och inte kostar det någonting heller.

 

Svenska mästerskapen är bokstavligt talat runt hörnet. Dels börjar det imorgon (21 mars) dels går tävlingarna av stapeln i Skellefteå och för oss som har Piteå som hemmaplan så är det om hörnet. Vi har längtat och planerat länge inför den kommande tävlingsveckan. Boende är bokat för säkert ett år sedan, mat är förberett, transporter ordnade och ledartruppen är på tå. Åkarna är också på och så redo som de kan vara. Tyvärr är Sofia inte helt återhämtat från sin skada och henne kommer vi att sakna. Jennie har tyvärr blivit förkyld men Magdalena ska göra några inhopp med nummerlappen på och ser fram emot att ha kul och prestera efter förmåga efter sin graviditet och barnafödande. Elsa Pajala, fem månader, är det yngsta tillskottet i klubben och hon lär bli ompysslad. Övriga åkare är redan på plats i Skellefteå och testar banor och skidor. Inget lämnas åt slumpen.

Kommer Piteå Elit att vinna medaljer? Tja det vet man aldrig. Konkurrensen är knallhård. Vad jag vet är att våra åkare kommer att jobba hårt för visa framfötterna och om det resulterar i pallplatser, tja då firar vi med tårta, konfetti och sång.

Nu kör vi, eller som slagordet är (inspirerat av Viktors vurm för filmerna om Star Wars) i Piteå Elit: